livet med pco

Då va det dags igen. Mina tuttar klassas inte längre som ett par tuttar, de är numer ett par bomber. Jag hatar det! Inga av mina BHar passar, vilket i sin tur leder till att jag inte kan ha någon tröja eftersom halva tutten sticker ut. Bekymmer! Varför kan inte bara tuttarna få vara? Vad händer i kroppen egentligen?

Jag är ett troget fan av min gravidapp. (Mest för att jag ska veta när jag hade mens sist). Just idag den 24de maj så står det om ömma bröst, fast mina är inte ömma. Bara dubbelt så stora! Det står att kroppen inför en graviditet producerar mer östrogen och progesteron, detta sker även vid menstruation I MINDRE GRAD. Herregud! Jag kommer få enorma bröst när jag blir gravid!? Haha, sjukt i så fall!

Aja, får väl helt enkelt vänja mig. Och ta tag i mitt liv och köpa en stoooor bh.

(Bild från min gravidapp, gravidcenter)

Är det någon som fortfarande kikar in här? Det va alldeles för länge sen jag skrev. Kan bero på att jag inte känt för att skriva något. Inte haft något att skriva.

Nu börjar det i alla fall dra ihop sig till mötet med min doktor. På måndag vd 9.15 så smäller det! Bara 5 dagar kvar. Jag är så spänd som man bara kan bli! Vad ska hända nu? Och varför ska både jag och M träffa min doktor? Känns som att vi kommer bli konfronterade med något korsförhör. "Ni vet vad ett barn innebär?", "Är detta något ni verkligen vill?", "Emmie, vad är Mattias favoritmat?", "När gick Emmie upp i morse?". Så sitter vi där på varsin stol och kallsvettas och vrider på oss och vet inte vad vi ska svara, hahaha.

Näemen, det är väl mysigt med sällskap. Jag tillbringar gärna mer än 24 timmar om dygnet med M. Han är mitt allt. Så han får jättegärna följa med för min skull. Men vad är doktorns tanke med det hela?

Tack för upplysningen!

Jag har inget kul att komma med. Ingenting vettigt att skriva. Känner att det är bättre att vara tyst. Det är varken bra eller dåligt just nu. Sjukhusbesöket närmar sig. Tiden, skynda på!

Då va det en ny vecka igen. Idag är det 2 veckor kvar tills vi(jag) ska åka och träffa min doktor. Jag längtar så in i norden! Hoppas, hoppas på mirakelmedicin denna gång så vi kan få vårt plus.

Jag är inne i en period där jag längtar så enormt jättemycket till att bli mamma. Nu känns det verkligen som att ALLA andra ska få barn, och jag blir så ledsen. Men jag får försöka lära mig att bli glad för andras skull. Eller rättare sagt: jag får försöka att lära mig att inte känna mig misslyckad när andra lyckas.

På tal om att träffa doktorn. Jag är faktiskt lite nervös. Undra vad nästa steg är. Pergotime har jag testat, och det fungerade inte. Sen finns det väl några sprutor man ska ta? (Hujedamig, jag dör lite när jag skriver det. Spruträdd till tusen!) Men vad gör man inte.

Man kan aldrig gå för långt för att uppfylla sin högsta dröm!

Tom.

Dagens upptäckt: tiden går väldigt fort ibland!

Idag har vi varit hemma hos svärföräldrarna (som givetvis va på jobbet). Vi hjälpte dom att bära in och stapla ved i vedskjulet. Ms lillebror som va ledig från skolan idag tyckte inte att det va så skoj, så mitt i alltihop åkte vi till golfbanan och slog några långbollar. Sen grillade vi hamburgare. Go dag!

Om en timme ska jag och svärmor åka till simhallen och simma. Ska bli gött! Efter det (om det slutat regna!) vankas det fotboll med M. Seg division5fotboll, ooorkaaaar inte! Hoppas det inte slutar regna ;)

Nu gäller det att ta vara på dagarna och leva livet. Våren blommar för fullt. Solen ger en enorm energi. Allting är så vackert och underbart. Denna sommar ska jag passa på att göra allt jag missade förra sommaren. Då levde jag i en fantasivärld. Nu ska jag leva på riktigt!

Förra våren började vår utredning. Jag fick min diagnos. PCO. Vi påbörjade på en stimulering för att sätta fart på mina äggstockar, så det kunde bli en ägglossning och förhoppningsvis en graviditet. Jag googlade på dessa "mirakelpiller" jag fick äta. Och ja, det va verkligen mirakelpiller. Alla som ätit pergotime verkade ha lyckats bli gravida på första eller andra försöket. I tron om att det skulle gå lila lätt för oss så tackade jag nej till de flesta fester, tog det extra lugnt och vise versa. Jag levde på halvfart. Men vart förtvivlad varje gång jag fick reda på mina svar från blodproverna. Ingen ägglossning. Förra året va ett riktigt tråkigt år. Med mycket förtvivlan.

Detta året ska jag leva som om alla dagar vore den sista. Varför tacka nej till saker man kan göra? Det är nu eller aldrig. Livet går inte i repris. Även om jag(vi) går och väntar på att min(vår) högsta önskan ska gå i uppfyllelse så ska det inte hindra mig(oss) från att göra det vi vill och kan nu. Jag ska inte låta krossade drömmar få förstöra för mig. För en dag så är det vår tur, det är bara så. Jag ska inte leva i tron om, jag ska leva i hoppet om. I hoppet om att bli gravid.

Sommaren är den bästa tiden. D-vitamin från solen gör oss glada! (I vinter kan vi deppa, när det är som mörkast.)

Att det ska vara så jäääävla svårt! Fan.

Idag har jag slöat heeeela dagen, med gott samvete. Igårkväll for jag och svärmor till simhallen och simmade i 45 minuter. Efter det bubblade vi i bubbelpoolen innan jag gick hem och stupade i säng. Kämpade för att hålla ögonen öppna framför tvn, men jag somnade mitt under fråga Olle dokumentären.

När jag vaknade imorse visade klockan halv elva. Då ösregnade det utanför. Har städat lite här hemma och tittat ifatt de senaste avsnitten unga mödrar.

Nu blir det mer soffhäng. Hockeykväll med hjärtat. Får se om jag orkar smaka på mina vindruvor sen, är proppmätt efter laxplankan jag nyss smällde i mig. Fin fredag! :)

Den andra maj idag. Våren blommar ut för fullt. Solen skiner och temperaturen stiger. Idag kommer bli en fin dag. Hela maj kommer bli toppen. Jag får leva för det nu, att allt kommer bli bra. Till slut. För det kommer det!

Maj månad har många trevligheter att bjuda på. I helgen är det bal i Vimmerby, nästa helg är det min systers bal och morsdag, två helger efter det så är det bluesen i Mönsterås. Den 28nde maj ska vi till läkaren. Och sen flyttar vi den första juni. Det kommer gå fort! :D

Vart är partyprinsessan? Rann hon ut ur kroppen samtidigt som mensen, eller? Jag har inte kunnat festa all in nu i helgen, det har varit något som tar emot. Alldeles för många tankar. Och drömmar. Jag ville inte sitta i vår c70 tillsammans med två skitfulla personer på cruisingen. Jag hade hellre suttit bredvid en barnstol. Bredvid vår bebis. Jag ville inte fira Valborg igår på en fyllefest hemma hos en ungkarl i en soffa med fulla människor. Jag hade hellre grillat lite hos mina svärföräldrar. Tagit med oss barnvagnen och bebis och tittat på en majeld. Sen framåt kvällen kunde vi haft en mysig spelkväll.

Igårkväll va det jag och min vinare som skålade med mina tankar. Undra vad som händer nästa år? Kommer min dröm att bli verklig då. Kommer Du finnas hos oss då?

Dumma PMS! De senaste dagarna har jag gråtit över allt jag inte har. Och över allt jag faktiskt har. Jag har gråtit över att jag har världens vackraste och bästa pojkvän. Jag har gråtit för att jag älskar ååmin mamma så mycket. Och min syster. Jag har gråtit över att jag inte kan bli gravid på egen hand. Det har liksom inte gått att stoppa. Tårarna har runnit för precis allting.

Denna vecka börjar som förra veckan slutade :) Strax är hjärtat hemma från fotbollsträningen, då blir det gomat och vin. Vid kl 18 ska vi vidare på partaj! Det bästa av allt är att solen skiner och att han vi ska till har köpt sing star! Nu ska jag ta fram sångfågeln inom mig och sjunga mig hes. Tror nog att alla får hålla för sina öron, mohaha! Nu äre bara på att igen!

Kalendern visar måndag, men vi lever för lördag kväll :)

Helgen blev lite.. lustig. Men helt klart rolig! :) lördagens shopping med mamma och syster blev väldigt stressig. Sen va det bara på att! Knäckte första cidern kl fyra, sen fortsatte det bara. Som jag sa så va det cruising i Nybro, massa gamla bilar och ännu fler fulla raggare. Vi åkte dock i en volvo c70 från 2000-talet, haha! Men vi hade ändå skoj i vår cab! Kvällen slutade dock tidigt, pizza kl 22 sen läggdags, haha!